MITT LIVS SVÅRASTE BESLUT / ATT LÅSA UTE SITT BARN.
Annika skrev ut sig själv från behandlingen i början på Juni, jag har inte sett henne sen dess. Skickade ett SMS till henne när jag fick veta detta, där jag talade om att dörren var låst, hon bodde hos mig. På telefonen svarade inte hon.
Efter midsommar kontaktades jag av en man som hittat hennes väska med mobil, leg, bankomatkort och andra för henne "tydligen nödvändiga ägodelar", sprutor. Jag hämtade väskan, och såg att hon inte använt mobilen sen 17 juni, då trodde jag att hon var död. Har ringt polisen. De vill inte ha telefonnr eller adresser till de som säljer.
Alla pengar + lite mer har de senaste 9 månaderna gått åt till att bekosta hennes dåvarande pojkväns missbruk, samt det missbruk hon började själv, vilket han sagt till mig att han lett in henne på.
VARFÖR jag inte vill att hon skall komma hem när hon går på droger är för att det är inte så roligt att se sin dotter gå uppe i luften= vara helt borta, och bara fladdra omkring här hemma, eller ligga på soffan och sova i 2 dygn, och däremellan kliva upp och äta allt som finns.
Jag vill inte heller att hennes bröder skall behöva uppleva detta, de måste kunna ha kompisar hemma.
Ingen av oss, jag eller hennes syskon mår idag speciellt bra, men jag tror att den som mår sämst är Annika.
Om hon lever eller vart hon finns idag vet jag inte.
1 kommentar:
Vi finns här om du behöver prata av dig. Kom och hälsa på eller ring om du vill att vi ska komma. Vi har semester till veckan då blir det stranden om det där tropiska vädret som dom lovar kommer:)
Kramar till dig/er //Bea och Johnnie
Skicka en kommentar