Ett oväntat möte i sjuhusentreen
En påminnelse pm hur skört livet är och att vi inte ska något för givet.
Återigen har jag blivit påmind om hur fort livet kan förändras. Denna gång för att min bästa "väninna" (vårt interna skämt ) som har råkat ut för 2 st strokes under en period av 6 mån.
Idag när jag kom till sjukhuset satt han i sin rullstol i entreen, längesedan jag träffade honom, fick ståpäls och blev gråtfärdig, men samtidigt glad att träffa honom
Så jobbigt att se en man som jag lärt mig så mycket av, och som har så mycket kvar att ge, se honom sitta i rullstol, och leta efter ord, han som tidigare alltid varit rapp i käften. Det var så tungt
Rolfs och min vänskap kom till efter att vi under en period var ovänner,det var fullt krig, allt jobbrelaterat, vi är nog lika jobbiga båda två. Efter att vi slutit fred så blev vi bästa "vänninor" på jobbet. Ingen love story alltså och det bästa är att han alltid ställer upp vad det än gäller, har fått hjälp även med vissa av mina privata problem . Bästa Rolf hoppas att du får livet åter, du har så mycket kvar att ge till all dina närmaste
.JPG)
