Imorse blev jag lite blöt på väg till jobbet, precis när jag startade så öppnade sig himlen, första gången jag inte lyckades pricka in cykelturen till jobbet mellan regnskurarna.
Men nu fick jag inviga min regnponcho.
Tur man har snälla kollegor som förärat mig en regnponcho, ihopvikbar i ficka så jag kan ha den i väskan, för att ta fram vid behov, idag hade jag verkligen behov. Skulle behövt cyklop också, har tydligen inte vattenfast mascara heller, och till vilken nytta plattade jag håret imorse.
Men so what, det var ju bara ansiktet som regnade bort, tydligen är jag inte gjord av socker för jag finns kvar ännu.
Ponchon räddade mig från att bli dygnsur, och jag måste ha synts ordentligt också, ja ni ser ju färgen.
Eller blev jag en trafikfara när jag kom farandes i den ROSA, huvan skymde lite sikt när jag skulle titta bakåt och torkare hade behövts till mina glasögon.
Annars så gick turen bra idag också.
Tack till alla mina kära kollegor, hade verkligen användning för presenten idag